Dröm om hundar som slåss: Hundar, i drömmar, symboliserar ofta våra primära instinkter, känslor och önskningar. När de slåss är det som en tumultartad storm (tänk på en sjöman som hamnat i ett storm) som virvlar inuti oss och visar upp de interna konflikterna, känslomässiga striderna eller kanske två motstridiga övertygelser som kämpar mot det i vårt undermedvetna. Denna sammandrabbning (som tidvattnet som kraschar mot klipporna) antyder en djupare oenighet som vi kanske inte ens är medvetna om i våra vakna liv. Föreställ dig två dansare på scenen (tänk på dem som dansar en passionerad tango). De rör sig i takt, ibland i harmoni, ibland osynkroniserade, och deras steg representerar våra medvetna och omedvetna tillstånd.
Föreställ dig detta. En person drömmer om att se två hundar slåss på ett fält en solig dag. Solen (ofta sedd som en symbol för medvetande eller upplysning) kan betyda att denna interna konflikt är något de blir allt mer medvetna om. Det öppna fältet (liknar en öppen bok) betyder att det inte finns något att dölja, och allt är ute i det fria.
Låt oss nu vrida den scenen lite. Tänk om det ösregnar och fältet är lerigt? Regn kan antyda rening, eller att känslor strömmar ut okontrollerat, och leran kan representera stökigheten i dessa känslor eller situationer. Här verkar det som om striden inte bara är inre, utan också påverkar deras yttre liv.
Låt oss nu föreställa oss en kontrasterande situation. Tänk om dessa hundar, istället för att slåss, lekte harmoniskt tillsammans? Det här scenariot är som lugnet efter en storm, vilket tyder på upplösning, fred eller till och med en harmonisk sammansmältning av motstridiga övertygelser eller känslor. Men när du reflekterar tillbaka på den ursprungliga drömmen, är det uppenbart att denna fridfulla interaktion fortfarande talar till det tidigare tumultet. Den berättar om potentialen för harmoni, precis som en regnbåge lovar ett lugn efter regnet.
Rita en lång analogi, betrakta drömmen som en krukmakare som arbetar med lera. När du startar är leran grov, oformad och utan form (ungefär som våra råa, obearbetade känslor). När krukmakaren börjar kan de kämpa, trycka och dra i leran, försöka forma den till en form, precis som hundarna rycker och brottas med varandra.
Ibland rör sig krukmakarens händer smidigt och skapar vackra mönster utan ansträngning, medan de andra gånger måste utöva kraft och slåss med leran för att forma den efter sin vilja. Denna dans mellan krukmakaren och leran liknar våra inre kamper, där vi är både skaparen och den skapade.
Den slutliga produkten, oavsett om det är en vacker vas eller en missformad klump, är ett direkt resultat av detta förhållande och de strider som utstått. Så när vi drömmer om hundar som slåss, är det som att se den här krukmakaren på jobbet, observera processen med skapelse, förstörelse och rekreation, ungefär som vår egen resa för att förstå och integrera motstridiga delar av oss själva.
